Ännu en ängel…

Det har tagit tid och hjärtat är ännu så ledset, men vår fina Nemo förtjänar precis som de andra änglarna sitt minnesinlägg… Vi hämtade hem denna underbara brunbjörn från Åsa & Henrik en oktoberdag 2009, regnet ÖSTE ner heeela vägen hem och Nemo visade redan då att det var han som skulle forma vår vardag – inte vi husfolk :). En junidag visade han lika bestämt att tiden var inne för oss att skiljas åt, med sina kloka ögon stängda, djupa andetag och ett lugn somnade han där på veterinärens golv precis som om det bara var siesta… Vi saknar vår kille ENORMT – ÄLSKADE NEMO.

Nemo 2009-08-08 — 2015-06-02

NemoApport

Annonser

Söndag=hundträff i parken!

Ja, jisses alla som säger att njuffar inte har så mycket fart i sig – välkommen på ett studiebesök!!!
Idag var det dags för hundlek igen, några eldsjälar har varit duktiga och startat upp detta och antalet hundar varierar från gång till gång fast vi har då inte varit färre än 14 tror jag :).

Nemo var väldigt lugn och sansad första gången, då gick han mest runt och presenterade sig själv och rasen – jag var imponerad över hur charmant han betedde sig (ingen blev totalt nerdreglad eller tippad i snön…) trots att jag VET att han är världens bästa :).
Andra gången var även maken med för att se Nemo visa upp sin coola sida, var bara det att han då visade upp att njuffar kan vara igång 1 timme i sträck – bara det är rätt sällskap… Exakt vad han gjorde tror jag att jag beskrev i föregående inlägg så vi skippar reprisen :).
I dag var det alltså tredje gången vi skulle på bus, lite sen i starten var vi så Smulan hade redan hunnit gå i förväg. I alla fall, så fort vi kom utanför dörren och började gå åt hållet där parken ligger så hade vi plötsligt Nemo i full koppellängd FRAMFÖR oss?! Vanligtvis så brukar vår herre lufsa bredvid oss eller gå 4-5 meter bakom… Älsklingen släppte därför lös Nemo och han bokstavligen sprang sista biten till parken! Väl där så lekte han med allt och alla, mestadels följa-John med den söta schäfertjejen men han var även med på några race. Jag låter bilderna tala för sig själv :)…

NemoBetty

Nemo hänger lite med Betty…

NemoMaja

Nemo kollar in Maja ordentligt, tydligen är det bästa stället för en njuffenos?!

NemoTyson

Tyson hjälper Nemo att inspektera kvistar – MODIGT!

Smulan

Idolbild på flickvännen Smulan, den mest vältränade bulldoggen i världen!

Vinterbus1

Nemo kämpar för sin nya tjej…

Vinterbus2

Boris, Tyson och Nemo har hamnat lite efter :)…

 

 

Länge sen!

Tiden går alltid fort och nu när jag hittat ut på andra nätsidor också så försvinner den ännu snabbare! Mycket har hunnit hända och just nu är söndag den bästa dagen enligt Nemo, för då är det hundbus i parken :). Sist vi var på lekträff så var det ca 20 hundar i varierande storlekar, ålder och kön. Nemo fattade tycke för en långhårig schäfertik och tillbringade en halvtimme med att följa efter henne, ibland fick han sällskap av 2-3 andra hanar… När den vackra tjejen gått hem så började han istället försöka bli kompis med en av de osäkra killarna i gänget, det gick inte så bra – det slutade med att jag och den andra hundens husse fick hämta tillbaka våra killar till parken eftersom Nemos ”förföljelse” gjorde att de hamnade längre och längre bort… Nåväl de allra flesta hundarna verkar tycka att det är underbart kul och hittills har inga allvarligare incidenter inträffat 🙂

Nemo har ju givetvis sina två flickvänner där också, men Smulan (bulldoggen) umgås han bara med på vägen dit och hem och Isa (labben) brukar han ta en tiggarsväng med + att han följer henne hem också :)… Alla verkar nöjda med den uppdelningen, gissar att tjejerna gillar uppvaktningen av lite nya, piggare (läs; vältränade) killar.

Jag hoppas kunna ta med kameran till nästa bus så ni alla får se Nemo in action :).

Nemo och julen…

Vi har under fyra år varit övertygade om att Nemo gillar julen ungefär lika mycket som mig (maken är ju inte riktigt ett fan…), så i år tänkte vi äntligen ha julgran igen – efter att ha fått avstå p g a vild katt och svanviftande Choppe :).

Den tanken hann vi ha i ungefär 1 vecka, sedan pyntade vi lägenheten med ljusstakar och julprydnader… Granen plockas aldrig fram förrän dagen före julafton, en lyckosam tradition skulle det visa sig.
Nemo har nämligen hunnit tugga sönder en konstgjord julstjärna som stod i en kruka på hallbyrån, riva ner 2 av 4 ljusstakar och tuggat sönder ett antal ljusmanschetter som satt på nämnda ljusstakar… Tomten som jag fick av bästa grannen den har jag som tur är förvarat i sovrummet bakom en stängd dörr – så han ”lever” än. Dessa aktioner har dock fått oss att inse att Nemo;

1. Inte gillar julen särskilt mycket
2. Inte är redo för en julgran i vardagsrummet

Tur att han är så söt vår lillkille :).

Däremot så låter han meddela att han gillar alla tända ljus och mysstunder på vardagsrumsgolvet – men att vi är för snåla med fikabrödet…

Ha en fin andra advent alla vänner!

Backträning

Idag har Nemo fått njuta av skogspromenad och backträning :). Jag tränade en liten slinga först och sedan var det Nemos tur att köra hårt… Han hade ju dessutom så tur att han fick träffa underbara M’s lilla tik innan träningspasset, eftersom de också var på prommis på elljusområdet 🙂 – en bra start på dagen.

När vi sedan påbörjade vår tur uppför slalombacken, ja då han han se 3 hundar på lite avstånd och mingla med en liten vit ”trasselsudd” som glatt kom fram och hälsade på Nemo – ingen bild hann jag ta på dem men söta ihop var de :).

Resten av eftermiddagen ägnade vi åt att underhålla gudsonen och hans lillasyster i en sjukhussal, tack och lov är han på bättringsvägen men vi ville ändå dit och muntra upp honom lite extra :). Dessutom passade vi på att fylla dem båda med socker – det är ju lördag…

Nu sover Nemo gott och Loco har bäddat ner sig för natten, imorgon står bad på schemat – få se om det lyckas.

HA DET GOTT ALLA VÄNNER!

En helg i skogen!

Ja, ibland kan man ju undra varför man gillar vissa saker… Jag har ju som sagt fått upp ögonen för hur kul det är med terränglöpning denna sommar :). Mitt första lopp någonsin var den 20 juli i Boden, ett 5,3 km långt lopp fyllt av skoj?!

Nåväl, efter det så blev det att nöta asfalt igen och testa de nya slingorna på vårt elljusspår, elitbanor som jag ALDRIG kommer våga testa på skidor men som jag i sommar använt som ”backträning de lux”… Men förälskad i trail run det är jag som sagt och då känns ju ett lopp i grannlänet inte som en omöjlighet att genomföra :). Så i fredags struntade jag i jobbet och styrde kosan till en av mina favoritstäder – Umeå.
Maken ville inte följa med som hejarklack utan tyckte att han och Nemo kunde få njuta av en grabbkväll istället, så jag fick roa mig på ett hotellrum alldeles själv (ganska skönt med tanke på att jag inte är så talför inför ett lopp).

På lördagen begav jag mig i god tid till tävlingsplatsen där deltävling 14 av Salomon trail tour skulle ske, laddad till tänderna och inställd på att få möta nya utmaningar – eftersom jag inte behöver tänka på spurtstrider så kan jag lugnt tänka på all fin natur man får uppleva längs banan :). Starten bjöd på den tuffaste utmaningen och jag får erkänna att det fanns ingen chans att klara första hindret springandes… Jag gjorde som ca 50 stycken till – promenerade och sparade krafterna till annat.

Berget

Bräntberget i Umeå, det ser flackt ut men skenet bedrar…

Efter backen så började det roliga – in i skogen och skutta runt :). På arrangörernas hemsida kan ni se bilder, om än inte på mig så från banan…

Jag spurtade i mål (ja, jag tycker att det är värt att göra även om man är ensam) och precis som i Boden så kände jag sådan LYCKA! Det är så roligt att springa ute i naturen och det roligaste tycker jag är att man inte vet hur banan ser ut – det blir överraskningar heeela tiden.
Man får ju delta på förlöpningar, men jag tycker det är roligare att inte göra det – då kommer syran när den kommer och inte precis efter 4,5 km…

Detta lopp var enligt min mätning ca 5,7 km och jag sprang i mål på en tid som var bättre än i Boden – så jag är nöjd med det! Nu blir det lugnare löpning under hösten och vintern, istället ska jag försöka pricka basketkorgen med bollen några gånger i veckan :).

Glada människor finns det gott om på dessa tävlingar, så jag lyckades få en bild efter målgång även denna gång...

Glada människor finns det gott om på dessa tävlingar, så jag lyckades få en bild efter målgång även denna gång…

Denna vecka blir extremt lugn eftersom jag verkar ha fångat upp några förkylningsbaciller, att träna då är bara dumt… men jag hoppas att kroppen är piggare nästa vecka så jag kan studsa lite boll, screena lite och springa MASSOR!

KRAM PÅ ER!

P.s. Har jag nämnt att det shoppas väldigt mycket träningskläder nu? rosa är ju favoriten men undra om inte neongrönt börjar ta sig fram också…

Tiden går…

Nu har vi levt några veckor utan Choppe och i efterhand så inser vi hur stressigt livet har varit för oss alla med en sååå sjuk hund… Det gör ont i hjärtat att tänka på – men Choppe måste ha lidit enormt även under perioden utan medicin.

Jag baserar detta på den förändring som Nemo visat sedan Choppe försvann och jämför även med hur han reagerade när Shamrock försvann. När Shami lämnade oss blev Nemo väldigt olycklig och gjorde en massa hyss, typ strimlade post och annat i sin väg. Nu är beteende istället att han gått från att under hela våren och sommaren sorterat sopor (plockat rena förpackningar ur sorteringskärlen), ätit ur kattlådan dagligen och minst 4 dagar i veckan ”bäddat” vår säng på dagarna till att inte ha gjort några hyss när vi kommer hem på lunch och efter jobbet. Han gillar ännu kattlådan och visst, han har lärt sig att stjäla kattmat – men han utstrålar ett lugn… Så slutsatsen får bli att vi haft två hundar som mått dåligt de sista månaderna – men nu mår de båda bra igen.

Jag och maken har också fått ny energi, även om han valde att lägga sin på en förkylningsvecka – själv lägger jag den på träningen :). Vi har trott att vi vant oss vid tjut nattetid, men när de försvinner så inser vi båda att vi sovit på helspänn läääänge…

Allt vi gör nu är att hålla tummarna att de två sötnosar vi har kvar ska få vara pigga och krya några år till.

Så vad gör Nemo och Loco nuförtiden? Loco tränar på att sova 23 timmar i sträck, på samma ställe. Nemo han har visat oss att han har en högre växel att lägga in på promenaderna – från att konstant haft i backen så går han nu på trean eller fyran?! I morse när vi gick runt lilla sjön så fick jag jogga vissa partier för att hinna med honom – kan ni se en njuffe med den farten framför er??? Vi har simningen att tacka och nu gäller det bara att hitta något sätt för honom att träna lika bra i vinter, vi får nog be Selma apportera saker i snöhögar :).

Nu ska jag mysa vidare med killarna denna underbara slappar-söndag :).

Ha det bra vänner och tack för all omtanke!

Ibland hjälper det inte att blunda…

I tisdags så firade vi Choppes födelsedag, redan då visste vi men vi låtsades som ingenting…

Vi visste, Choppe visste nog också att detta skulle bli den sista födelsedagen, därför var den extra viktig och det snålades inte på goda tuggisar. Länge har han kämpat och faktiskt lidit, men smärtan blev bättre – i alla fall för en kort stund…
Att han fick träffa sina döttrar en sista gång och faktiskt vara hund och strosa omkring med andra varghundar en dag, det var vår kille värd – även om jag precis då låtsades att det givetvis inte alls var sista gången jag skulle få se Choppe med sin familj. Innerst inne vet man alltid när historien inte kommer få ett lyckligt slut… men hoppet ÄR det sista som överger en.

Vi hade bokat in ”vår” veterinär den 26 augusti, då visste vi att samtalet vi fasat för troligen skulle ske. Choppe hade andra planer och istället fick jag med gråten i halsen ringa och boka en tid 21:a, direkt på morgonen eftersom natten varit fylld av smärtsamma tjut och hjälplöshet… Vi fick träffa en ny veterinär, men en veterinär som direkt visade att hon var en värdig ersättare till ”vår”. Att höra någon helt opartisk människa förklara att inget mer fanns att göra, utan att orsaka ett ännu större lidande utan lyckligt slut för Choppe är den enda tröst vi har – men det duger.
Smärtan är över för vår lilla Gråben och även om våra hjärtan har fått ännu fler sprickor så finns där en lättnad över att ha kunnat ge honom det… Vi ÄLSKAR honom och SAKNAR honom.

ChoppeLP

Vår snygging på landet, hans favoritställe…

 

ChoppeGrace

Choppe & Grace sjunger för stövarbrudarna.

ChoppeHollyOccra

Choppe & Occra med sin yngsta dotter Holly.

Choppe 5 år!

Knappt har Nemo hunnit tugga i sig sina födelsedags-morötter så är det dags för nästa party – Choppes födelsedag!!!

Choppefamily

Nästan hela familjen samlad, bara underbara Grace saknas på denna bild – men hon är bara några meter utanför bild…

Vår söta gråben blir idag 5 år och vi har haft lyckan att få leva med honom i lite drygt 2 av dessa :). Tyvärr är vår sötnos inte så brydd i att kalasa, han vill hellre ”leka” med Nemos flickvän Smulan som är i slutet av höglöpet…

Nu ska vi mysa vidare i soffan och förundras över hur dum man kan bli av att ha för mycket pengar (Svenska Hollywoodfruar har premiär).

GRATTIS GRÅBEN – VI ÄLSKAR DIG!!!

Choppe5

Choppe i sommarskrud.

Nemo 4 år!!!

Idag fyller vår brunbjörn 4 år!!! Tänk att tiden alltid går så fort 🙂

Nemo4

Ibland är det skönt att mysa i soffan…

Lagom till sin 4-årsdag så har han förstått innebörden av löptikar, varför den doften är sååå speciell och även att kroppen lite ofrivilligt gärna vill greppa tag om midjan på den tik som luktar så där speciellt… Förutom detta så har han ju lärt sig att apportera i vatten och dagen till ära så lärde han sig att livrädda – så vi har en TRÖTT 4-åring med trötta ben men lyckligt sinne.

Misstakes

Nemo och Choppe har ibland liiite problem med att lokalisera löptiken…

Nu ska vi fortsätta fira med en njuffe sovandes till kvällens avsnitt av ”Breaking bad”.
Ett stort GRATTIS till Nemos alla syskon!