Till min underbara vän Kattie, denna berättelse blev en webbversion 
…
Gråben och Bruno hade till sin förtjusning fått ytterligare ett av de goda jultuggbenen och låg tätt tillsammans på den stora vardagsrumsmattan, ivrigt tuggande för att få till den där slemmiga konsistensen som gjorde benbitarna möjliga att svälja…Då från ingenstans kom Mästerkatten, han seglade in på lätta tassar och promenerade tätt förbi sina undersåtar på mattan. Gråben och Bruno slutade genast tugga och lade huvudena fogligt på mattan medans deras mästare passerade. Mästerkatten tittade länge på dem båda och vände sedan om och lämnade tvärt rummet. Sakta vred Gråben på huvudet och tittade på Bruno…Kusten var klar! Ivrigt kastade sig de båda vännerna över sina godsaker och tuggade om möjligt än ivrigare – allt för att hinna äta klart innan nästa kontrollrunda…
(Förklaring; Gråben är av den irländska i familjen, Bruno kanske är självklar men i alla fall – det är njuffen vår. Mästerkatten är vår ståtliga Loco som nu påbörjat sitt 15:e levnadsår…)
Åsa sa,
31 december 2011 den 17:45
Gott Nytt År på er!
Kramar från oss alla
Kattie sa,
28 december 2011 den 12:11
Jag älskar dina historier om Gråben och Bruno. Och Mästerkatten han är ju bara för go.
Påtal om namnet Bruno så blir jag så full av skratt för vår hundinstruktör på valpkursen kallade Gus för Bruno hela kursperioden hihi….
Kramar om!