En glimt av vardagen

Idag har jag och Choppe varit på äventyr . Vi styrde kosan mot grannstaden och till hemmet där Choppes halvbror Beethoven bor tillsammans med sin ”lillebror” Dante och ett mycket trevligt husfolk. Eftersom Choppe och Beethoven bara träffats kring utställningsringen förut så tog vi killarna på en rejäl promenad i koppel och det gick strålande, lite muller blev det då de hamnade nos mot nos – men hade de varit lösa så skulle nog ingen av dem vågat göra annat än mullra . Choppe tyckte det var en jätteintressant runda med en massa nya dofter och vid varje driva som Beethoven stannade, ja där skulle han också nosa…

När promenaden var avklarad så hade Ida-Mari förberett lunch och det var SUPERGOTT!!! Att jag aldrig tänkt på att man kan använda kyckling i lasange, det var verkligen mums . Choppe gick runt och visade sitt ”party-trick” ett antal gånger på alla, ibland önskar jag dock att tricket vore något annat än att köra upp nosen i rumpan på folk och sedan kämpa för att få ha kvar den så länge som möjligt… Vi som älskar honom gillar det inte och att se honom göra så mot andra direkt med nosen upp ur vattenskålen är inte heller ok – älskade tokvarg?!

I alla fall så fick killarna vara åtskilda inomhus eftersom lillebror Dante återhämtar sig från en operation, det fattade dock varken Dante eller Choppe för de ville sååååå gärna leka med varann och stod och hoppade på varsin sida av kompostgallret. Beethoven var lagom imponerad och försökte styra upp sällskapet genom att använda stränga rösten, det gick så där… Så nästa besök blir det bus för Dante och Choppe och Beethoven får vila sig under tiden.

När maten var smält och vi hade hunnit prata massor så var det dags att rulla hemåt igen. Choppe slocknade direkt han la sig ner i bilen och jag kurade ner i soffan då vi kom hem och tog en liten middagslur .

TUSEN TACK IDA-MARI, BJARNE & LILLY FÖR EN TOPPENDAG!!! vi får göra om det snart igen.

Ja, tänk att vi redan har klarat av en bit av januari?! Mina pojkar har tydligen denna månad som ”hormon-månad”… Först var det ju Nemo och Choppe som hade en lekstund som spårade ur och häromkvällen när vi var ute i snön då var hormonerna igång igen! Denna gång förstår jag dock Choppe, jag gillar inte heller att bli snöbadad och skulle någon lägga sig på mig när jag plumsade i en ½ meter snö då skulle jag också vråla fula ord … Nemo blev så chockad över att storebror sa ifrån (det händer ju inte så ofta) så han blev liggandes i en snödriva och låtsades som om de egna tassarna var väääldigt intressanta – vår älskade brunbjörn, vad skulle vi göra utan honom!

Denna vecka startade dock också på bästa möjliga sätt . Underbara Kattie och brorsan Gus hade skickat ett paket?! TACK, TACK, TACK!!! Jag har nu läsningen räddad och killarna kunde inte tro sina ögon när favoritgodisarna nr 1 trillade ur paketet … Vi fortsätter i lugnt tempo och bloggen får nog vila ett tag till – jag hinner helt enkelt inte med just nu.

Ha det bra alla vänner!

Ja, denna vecka har älsklingen och jag varit lediga tillsammans – ÄNTLIGEN . Vi fick ju ingen sommarsemester tillsammans och därför har vi njutit hela veckan av att bara vara lediga tillsammans… Jag är också så otroligt tacksam att jag har en man vid min sida som uppskattar att ”bara vara” och inte heller känner behov av att ”något måste göras”, min alldeles egna gratis anti-stressperson . Sedan har ju våra fyrbenta herrar verkligen tagit tillfällena i akt och myst av att ha flocken samlad, kolla in bilderna nedan…

Nemo har stupat i hallen efter morgonbuset...

Choppe leker blöt katt, eller så är det hans snöfrisyr .

Loco tar tillvara på sitt 15:e levnadsår.

...och vill inte bli störd!

En av förklaringarna till varför jag så sällan sitter i min älsklingsfåtölj...

Fast mommo gillade ju Balthazar så hon misstycker nog inte...

Vad har vi hunnit med då? jag före ledigheten firade vi ju jul med hela (- ett syskonbarn) min familj och det var roligt för det var några år sen sist, blir ju lätt så när man har många familjer som ska trixas in på en och samma dag . Sedan hade vi en trevlig nyårsafton, vi åt god middag och hade trevligt sällskap fram till 22-tiden då vi packade ihop och återvände hem – detta för att Choppe skulle få fira sitt första nyår i trygg miljö när smällarna började fyras av. Tack och lov så är han lika oberörd av smällare som Nemo, så våra killar sov in det nya året medans jag och älsklingen tvingade oss över midnattsgränsen genom att stirra på talet från Skansen och raketerna som syntes i bakgrunden på tv-skärmen …

Därmed inleddes vår ledighet och vi har mest varit ute i snön och busat med killarna, sedan har vi passat på att sova så fort vi velat. Moby har varit på verkstad för att sluta spotta ut glycol och nu spinner han igen… Jag tröstar mig med att även om Mobys ”läkarbesök” blev dyrt så blev det ändå betydligt billigare än vad kära saaben skulle ha kostat. Däremot så får vi nog räkna med nya vinterdäck nästa säsong för även om det kan vara kul att sladda lite med en bakhjulsdriven bil så är det inte kul precis heeela tiden… Nåväl, han är oss ändå kär lille Moby .

Lagom till jul så fick killarna en julklapp och vi människor en gåta att lösa.

Gåtan; Choppe börjar efter månader av tystnad yla låååånga och höga serenader då jag åker till jobbet på måndag morgon (19/12). Även tisdagen innehåller några nummer för grannarna…Varför???

Killarnas julklapp; grannen på våning 2 får besök av sin son och hans rottweilertik som precis är på väg ur löp, de anlände 18/12…

Vi löste gåtan när älsklingen mötte ekipaget från våning 2 i mitten av veckan och killarna fick sin julklapp när de i helgen fick se se tjejen på avstånd . Så om det är någon som behöver hjälp med att veta när ens tik är på väg att sluta löpa - ring Choppe! Själv är jag innerligt glad att det inte bor någon tik i vårt hus för då skulle serenaderna förekomma betydligt oftare har jag en känsla av…

Denna händelse påminde oss också om att vi faktiskt borde ha klurat ut detta själv, eftersom Nemo ylade förra julen när samma tik kom på besök …

GOD FORTSÄTTNING, ALLIHOP!